Idag kommer Hannes och Alicia som vi ska passa och sen ska vi på fest :) Eftersom jag inte har så mycket att skriva så tänkte jag berätta lite om krocken i Grekland, det är några som har frågat om det..

Sommaren 2009

Det började med att vi hade varit i Kalamata och handlat, ätit och tittat runt lite. Det är ganska långt emellan Kalamata och Koroni där vi har vårt hus. Men sen så skulle vi då hem och jag var jätte trött, det var inte sent utan det var på eftermiddagen så det var fortfarande ljust ute. Vi stannade vid ett litet gatu stånd och köpte en bunt med apelsiner och sen fortsatte vi hem. Jag satt där bak på höger sida, lutad mot dörren och blundade. Hugo satt jämte mig i mitten, Simon satt på vänster sidan och Annika och pappa satt där fram, pappa körde.. Plötsligt bara reagerade jag på något och tittade upp (det visar sig sedan att det var Annika som skrek men jag hörde ingenting), där var bilen framför mig och körde rakt mot oss (eftersom jag satt på höger sidan såg jag bilen rakt framför). Plötsligt blev allt svart. Jag vaknade upp utav att Hugo skrek högt, det var bara två punkts bälte i mitten (bälte där det bara är över midjan) så Hugo hade åkt fram med huvudet och slagit i pannan mot ett av framsätena. När jag skulle titta tog det lång tid innan ögonen vant sig och det kändes som om man hade sovit, nej värre, som om man varit helt borta. Det är svårt att förklara. När jag förstod vad som hänt så var första tanken "Nu kommer det säkert en till bil och kör rakt in i oss." Den skräcken låg i mig hela tiden. Men vi gick sedan ut från bilen och det kom en stor folkmassa runt oss, det fans en trappa upp från stranden och även där kom många för att se vad som hänt. Det var en grek vi hade krockat med och det är den svarta bilen. Det var så att det hade varit två bilar som stannat för att först släppa förbi oss och sedan svänga in åt ett annat håll. Men den svarta bilen kom så fort och när han såg dem bilarna tvär bromsade han och då låser sig ratten så han kunde inte styra och åkte rakt in i oss. Man ser grekens broms spår på gatan och han gick över på vår sida och snurrade nästan runt 180 grader.     

Alla frågade hur det var med oss och eftersom Hugo blödde i pannan så var det många snabbt till honom. Några stycken sa att de var läkare men alla sa olika saker om vad han skulle göra. Ambulans kom snabbt och sedan kom polisen och därefter en brandbil (fin brandbil).

Helt ärligt så tyckte jag att en av poliserna såg ut som mr. bean. Jag lovar, från sidan var det så likt! 

Det var tur att det fans ett staket där och att vi hade så stor bil. Om vi skulle ha en liten hyrbil så vet man aldrig vart vi skulle snurrat iväg.

Men iaf, Hugo åkte iväg med ambulansen och Annika följde med, pappa fick prata med polisen, jag och Simon stod bara där och tittade. Det var en kille som körde i den andra bilen med en tjej bredvid, killen blev helt chockad och fick sätta sig med vatten i skuggan, hans tjej blev nog ganska tjur och bara gick iväg, hon hade nog inte så långt hem. När allt var färdigt fick vi ringa våra andra vänner som också kommer från Sverige som var i Grekland så dem kunde hämta oss, fast vi hade bara träffat dem en gång men det var dem ända vi kunde ringa. Vi kom sedan hem och senare åkte pappa och en från den andra familjen och hämtade Hugo och Annika.

Hugo fick tre stygn, jag och Simon fick sår från bältet och Alla fick ont i ryggen, nacken m.m Jag hade också ont i huvudet eftersom jag hade slagit i rutan. Eftersom vi hade bilat ner fick vi ta flyg hem, det var lite krångligt men det gick. 

Vi åkte sedan till verkstan för att se ännu nogare hur skadorna var. 

På den andra bilden, man ser det inte så bra men det är en stor inåt buckla (förar sidan, på golvet) och om det gått lite fortare så kunde pappa bryta benet. Det var tur att det gick så bra som det gick!

Efter den här skiten har jag aldrig vågat sitta med två punkts bälte och jag gillar heller inte att sitta i mitten när vi åker bil i Grekland för då ser man rakt ut och vid varje kraftig sväng kommer dem värsta tankarna "Nu kommer det en bil, vi krockar och rullar ned för stupet vi har jämte oss" Om vi möter en stor lastbil är det ännu värre. 

Du tänker säkert "Detta kommer aldrig hända mig." men det vet du faktiskt inte. Jag tänkte PRECIS likadant, jag nästan visste och var helt övertygad om att det inte skulle kunna hända mig men jag hade fel. Jag vill bara säga att "Var bered, för man vet aldrig." 

Sommaren 2011, när vi tog bilen ner hände det också något. Först i Grekland var det VÄLDIGT nära att vi krockade. Men sen fick vi motorstopp på vägen hem men som tur var hade vi hunnit komma till Sverige. Men den bilen kunde vi inte heller behålla, en så länge har det inte varit någon bil som klarat sig ner och hem utan problem. Jag hoppas att vi lyckas den här sommaren när vi ska åka ner med bilen. 

"Utsidan räknas, insidan avgör!"  Såklart att utsidan räknas men det är ju insidan som avgör.

"Utsidan ger insidan en chans." Man ser ju först utsidan och det ger insidan en chans. 

"Insidan gör utsidan." Om insidan är bra kan det få personer att se en på ett annat sätt.

Om du tycker något annat så vill jag höra din åsikt, i så fall kommentera! 

Jag har tänkt på det och det kanske du också har gjort.. Varför finns vi och vad är meningen med livet?

Jag tror faktiskt att det inte finns någon mening med livet. Från början när man föds finns det ingen mening fast med dina val och beslut kan du skapa en. Ibland går det ju fel, man tar fel beslut och störtar. Då kan man känna att man bara vill gå och dö. Men då får man ställa sig upp och börja om. Ta andra beslut och allt kommer ordna sig. Och glöm inte din underbara familj, det är en stor mening i livet. Det är också dina val, så länge du tar valen att vara snäll så är dem det mot dig. Meningen med livet är vad du gör den till. Meningen med livet är DU, DINA beslut, DINA val, DINA fotspår. 

Har du tänkt på hur bra du verkligen har det? Även om du inte tycker det så har du det jätte bra här. Även om du inte har pengar till att åka till Liseberg just idag så har du det jätte bra. Även om du inte har pengar till att köpa dem skorna just idag så har du det jätte bra.. Dem i Afrika har inte pengar till att äta sig mätta just idag och inte igår heller och inte för en månad sen heller, det kan betyda att den afrikanen inte kan äta sig mätt imorgon heller. Tillslut så dör man, det gör alla men man ska inte behöva dö av svält när det finns miljontals människor som kan äta sig proppmätta. Du har mat för dagen, du har rena kläder, du har familj och vänner, du har ett hus och en säng att sova i, du kan får gå i skolan så du kan tjäna pengar i vuxen ålder, du har en mobiltelefon och kanske en dator eller tv på rummet, du har rent vatten i kranen, du vet att du kommer vakna upp när du har sommnat och du kommer inte utsättas för svält imorgon.. Men tänk dem som inte har något av det här, dem som bara har sig själva och ingen annan. 

Du drömmer om snygga kläder, du drömmer om att resa, du drömmer om en Iphone, du drömmer om hotell, du drömmer om inga läxor och du drömmer om nya dyra skor. Men det finns vissa i världen som bara drömmer om bröd för dagen och en familj. Vi människor är just nu på samma planet, på jorden. Det är långt emellan oss men vi lever allihop på Tellus. Just nu hoppas jag att du drömmer om att det ska bli bättre i världen. Men det hjälper faktiskt inte att du bara drömmer om det utan du måste göra något. Skänk kläder som är för små till dig, skänk ner pengar till dem eller skänk gamla leksaker. Vad du en skänker kommer en eller flera barn bli gladare där borta. Du kanske inte får dina Jeffrey Campbell skor eller runwaydreamz shortsen. Men du kanske kommer glädjas av att ha räddat ett barn från döden? 

Livet är osäkert för min hund Dino just nu. Läkarn säger att det är konstigt att han inte har tagit stöd på benet den senaste veckan eftersom dem ska göra det. Det var ungefär en månad sen han blev skadad och det skulle bara ta någon veckan så skulle han i alla fall börja stödja med benet. Alltså kan skadan vara värre än dem trodde från början och då kanske det inte går att laga. Vilket betyder att vi kanske måste avliva honom.. Det är 99% säkert att han kommer klara sig men om dem ringer nu så kan dem meddela att vi måste ta bort honom.. 

Tänk om han inte skulle gå runt i detta huset mer. Vi skulle inte ha med våran hund på semester i husvagnen och vi skulle inte ha någon hund att bada och springa med i vattnet. Ingen skulle komma när Emma (min lillasyster 2 år) ropar "Voooove!" Vi skulle inte ha någon Dino att kasta boll med. Om du försvinner förändras hela livet. Vi skulle inte ha någon Dino att leka och träna. Han älskar att träna och jag hoppas att jag kommer kunna träna med honom igen. Jag älskar våran hund, även om jag inte alltid orkar gå ut med honom eller duscha så älskar jag honom.

Varför får man säga att någon är smal när man inte får säga att någon är tjock?..

Vissa tar det positivt men om man får höra såna här kommentarer som "Du är smal som en speta."  "Ät mer du är ju jätte spinkig." varje vecka i flera år så är tar man det inte positivt längre. Då blir man bara ledsen, vissa är bara såna och dem blir inte tjockare även om det äter mer och man kan ju inte proppa i sig så mycket så man spyr. 

Så tänk efter innan ni säger "Du är så jävla smal, ät!" Visst många är så smala så dem kan bli sjuka men då kan man ju säga det lite snällare men det finns ju dem som är smala men klarar sig helt utmärkt, varför kommentera dem.. Även om man bara säger det en gång så är det ju en annan som säger det nästa vecka och ännu en till veckan därefter. Man kanske tror att man bara blir glad av att höra att man är smal men om man är smal och man vet det, då är det inte så kul. Säg det bara till dem som är smala och blir sjuka p.g.a det och hjälp personer med anorexia. Men dem som vet om att dem är smala och jobbar på det, låt bli dem.