Idag kommer Hannes och Alicia som vi ska passa och sen ska vi på fest :) Eftersom jag inte har så mycket att skriva så tänkte jag berätta lite om krocken i Grekland, det är några som har frågat om det..

Sommaren 2009

Det började med att vi hade varit i Kalamata och handlat, ätit och tittat runt lite. Det är ganska långt emellan Kalamata och Koroni där vi har vårt hus. Men sen så skulle vi då hem och jag var jätte trött, det var inte sent utan det var på eftermiddagen så det var fortfarande ljust ute. Vi stannade vid ett litet gatu stånd och köpte en bunt med apelsiner och sen fortsatte vi hem. Jag satt där bak på höger sida, lutad mot dörren och blundade. Hugo satt jämte mig i mitten, Simon satt på vänster sidan och Annika och pappa satt där fram, pappa körde.. Plötsligt bara reagerade jag på något och tittade upp (det visar sig sedan att det var Annika som skrek men jag hörde ingenting), där var bilen framför mig och körde rakt mot oss (eftersom jag satt på höger sidan såg jag bilen rakt framför). Plötsligt blev allt svart. Jag vaknade upp utav att Hugo skrek högt, det var bara två punkts bälte i mitten (bälte där det bara är över midjan) så Hugo hade åkt fram med huvudet och slagit i pannan mot ett av framsätena. När jag skulle titta tog det lång tid innan ögonen vant sig och det kändes som om man hade sovit, nej värre, som om man varit helt borta. Det är svårt att förklara. När jag förstod vad som hänt så var första tanken "Nu kommer det säkert en till bil och kör rakt in i oss." Den skräcken låg i mig hela tiden. Men vi gick sedan ut från bilen och det kom en stor folkmassa runt oss, det fans en trappa upp från stranden och även där kom många för att se vad som hänt. Det var en grek vi hade krockat med och det är den svarta bilen. Det var så att det hade varit två bilar som stannat för att först släppa förbi oss och sedan svänga in åt ett annat håll. Men den svarta bilen kom så fort och när han såg dem bilarna tvär bromsade han och då låser sig ratten så han kunde inte styra och åkte rakt in i oss. Man ser grekens broms spår på gatan och han gick över på vår sida och snurrade nästan runt 180 grader.     

Alla frågade hur det var med oss och eftersom Hugo blödde i pannan så var det många snabbt till honom. Några stycken sa att de var läkare men alla sa olika saker om vad han skulle göra. Ambulans kom snabbt och sedan kom polisen och därefter en brandbil (fin brandbil).

Helt ärligt så tyckte jag att en av poliserna såg ut som mr. bean. Jag lovar, från sidan var det så likt! 

Det var tur att det fans ett staket där och att vi hade så stor bil. Om vi skulle ha en liten hyrbil så vet man aldrig vart vi skulle snurrat iväg.

Men iaf, Hugo åkte iväg med ambulansen och Annika följde med, pappa fick prata med polisen, jag och Simon stod bara där och tittade. Det var en kille som körde i den andra bilen med en tjej bredvid, killen blev helt chockad och fick sätta sig med vatten i skuggan, hans tjej blev nog ganska tjur och bara gick iväg, hon hade nog inte så långt hem. När allt var färdigt fick vi ringa våra andra vänner som också kommer från Sverige som var i Grekland så dem kunde hämta oss, fast vi hade bara träffat dem en gång men det var dem ända vi kunde ringa. Vi kom sedan hem och senare åkte pappa och en från den andra familjen och hämtade Hugo och Annika.

Hugo fick tre stygn, jag och Simon fick sår från bältet och Alla fick ont i ryggen, nacken m.m Jag hade också ont i huvudet eftersom jag hade slagit i rutan. Eftersom vi hade bilat ner fick vi ta flyg hem, det var lite krångligt men det gick. 

Vi åkte sedan till verkstan för att se ännu nogare hur skadorna var. 

På den andra bilden, man ser det inte så bra men det är en stor inåt buckla (förar sidan, på golvet) och om det gått lite fortare så kunde pappa bryta benet. Det var tur att det gick så bra som det gick!

Efter den här skiten har jag aldrig vågat sitta med två punkts bälte och jag gillar heller inte att sitta i mitten när vi åker bil i Grekland för då ser man rakt ut och vid varje kraftig sväng kommer dem värsta tankarna "Nu kommer det en bil, vi krockar och rullar ned för stupet vi har jämte oss" Om vi möter en stor lastbil är det ännu värre. 

Du tänker säkert "Detta kommer aldrig hända mig." men det vet du faktiskt inte. Jag tänkte PRECIS likadant, jag nästan visste och var helt övertygad om att det inte skulle kunna hända mig men jag hade fel. Jag vill bara säga att "Var bered, för man vet aldrig." 

Sommaren 2011, när vi tog bilen ner hände det också något. Först i Grekland var det VÄLDIGT nära att vi krockade. Men sen fick vi motorstopp på vägen hem men som tur var hade vi hunnit komma till Sverige. Men den bilen kunde vi inte heller behålla, en så länge har det inte varit någon bil som klarat sig ner och hem utan problem. Jag hoppas att vi lyckas den här sommaren när vi ska åka ner med bilen.